En granskande analys av Palmemordet som även beskrivs närmare i SVT Plays dokumentär “30 sekunder – Skotten på Sveavägen”

Ett brott som fortfarande formar Sverige

Sveriges Statsminister Olof Palme sköts till döds på öppen gata den 28 februari 1986. Över en natt tog samhällsdebatten en ny politisk riktning. Tre decennier senare är frågan fortfarande olöst, trots tusentals förhör, flera huvudspår och miljoner kronor i utredningskostnader. När åklagare Krister Petersson 2020 pekade ut Stig Engström, Skandiamannen, som misstänkt gärningsman var reaktionen bland många utredare och journalister densamma. Är det verkligen rimligt att den mannen var mördaren? Mycket tyder på att svaret är NEJ.

Stig Engström – ett logiskt felsteg

Stig Engström jobbade på Skandia, bara meter från mordplatsen. Han var känd som pratsam, egensinnig och hade starkt behov av uppmärksamhet. Efter mordet kontaktade han pressen, berättade om sina hjälteinsatser och beskrev sig själv som en av de första på plats.

Men just det beteendet talar emot honom. En statsministermördare återvänder inte till brottsplatsen, söker upp media och berättar öppet om sin närvaro. Det vore irrationellt och farligt, risken att försäga sig vore för stor. Engström hade dessutom ingen pistol, inget motiv och passade inte in på vittnesbeskrivningarna av mannen som stod och väntade vid Dekorima.

Det är dessutom ganska ovanligt att kontorsarbetande reklammän på försäkringsbolag har laddade revolvrar liggande i skrivbordslådan.

Det mest sannolika är att han faktiskt kom ut på gatan efter mordet, såg tumultet och försökte i vanlig ordning göra sig viktig. Han blev sedan ett offer för en desperat utredning som behövde ett avslut.

Christer Andersson – skytten som försvann

Samtidigt finns ett annat spår, långt starkare men märkligt nog aldrig färdigutrett, Christer Andersson.

Andersson var tävlingsskytt, bodde på Hälsingegatan i Vasastan, bara 15 minuters promenad från biografen Grand där Olof och Lisbeth Palme såg Bröderna Mozart kvällen för mordet. Han ägde en Smith & Wesson .357 Magnum, den revolvermodell som polisen bedömt som mest sannolik som mordvapen. Kort efter mordet försvann vapnet. När polisen många år senare ville förhöra honom om det tog han sitt liv samma dag.

Motiv och profil

Andersson hade ekonomiska problem och starkt Palmeförakt efter misslyckade aktieaffärer som han skyllde på regeringens politik. Han var ensam, van vid vapen, bodde nära mordplatsen och passade väl in på gärningsmannaprofilen som togs fram redan 1987. En man i 40-årsåldern, med vapenvana, ensam, Palmefientlig och bosatt i centrala Stockholm. Den profilen beskriver inte Stig Engström. Den beskriver Christer Andersson nästan punkt för punkt.

Lisbet Palmes utpekande – en möjlig förväxling

I dokumentären “30 sekunder – Skotten på Sveavägen” lyfts en annan viktig detalj fram. Lisbet Palmes utpekande av Christer Pettersson kan förklaras av att han var en av de första på plats. Hon var i chock, det var mörkt och flera personer samlades snabbt runt den skjutne statsministern. Det är fullt möjligt att hon senare blandade ihop honom med skytten. En naturlig förväxling, inte en medveten felidentifiering.

Varför polisen valde fel

Att åklagaren Krister Petersson slutligen valde Stig Engström handlade sannolikt inte om övertygelse utan om praktik och prestige. Engström var död, enkel att peka ut och möjlig att använda som ett avslut. Christer Andersson däremot krävde ny bevisning, vapenanalys och en offentlig självrannsakan från polisen, något man inte längre orkade ta sig an.

Den mest troliga gärningsmannen

Sammantaget talar indicierna för att Christer Andersson var gärningsmannen. Han hade vapnet och ammunitionen, bodde nära mordplatsen, passade gärningsmannaprofilen och tog sitt liv när polisen närmade sig. Mot detta står en teori om Stig Engström som bygger på motsägelser, inte bevis.

Om man väger de kända fakta från “30 sekunder – Skotten på Sveavägen” mot psykologin, plats, vapen och motiv framträder ett tydligt mönster. Den man som hade både möjlighet, medel och motiv var inte reklamaren på Skandia. Det var den ensamme skytten på Hälsingegatan, Christer Andersson.