”Det finns en anledning till varför de tre rikaste länderna I europa har valt att stå utanför euron och EMU. Erfarenheterna från euroområdet, inte minst Finlands ekonomiska utveckling efter eurointrädet, visar att gemensam valuta innebär betydande risker för länder med i grunden stark ekonomi.”
Euron är i grunden konstruerad som ett stabilitetsramverk för ekonomier med svagare statsfinanser och begränsad trovärdighet i penningpolitiken. För länder som redan har starka offentliga finanser, hög institutionell kvalitet och betydande statliga tillgångar innebär ett eurointräde därför snarare ett åtagande än en tydlig ekonomisk vinst.
Jämför man Sveriges offentliga balansräkning med euroländernas framträder denna skillnad tydligt. När både statliga skulder och tillgångar vägs in har Sverige en finansiell styrka som inget euroland i praktiken matchar, vilket gör att den ekonomiska nyttan av euron för Sverige blir begränsad samtidigt som riskexponeringen ökar.
1. Förlust av självständig penningpolitik
Det finns såklart både fördelar och nackdelar. En av de mest grundläggande nackdelarna med EMU är att Sverige skulle förlora kontrollen över sin egen penningpolitik. I dag kan Riksbanken anpassa räntor och likviditet efter svenska förhållanden. Svensk ekonomi skiljer sig strukturellt från många andra euroländer, både vad gäller bostadsmarknad, skuldsättning, exportstruktur och konjunkturcykler.
I euroområdet sätts räntan av Europeiska centralbanken med hänsyn till helheten. Det innebär i praktiken att politiken ofta anpassas efter stora ekonomier som Tyskland, Frankrike eller Italien. Små och välskötta ekonomier får acceptera beslut som inte är optimala för dem.
Ett pedagogiskt sätt att se på detta är att fråga sig om man vill dela privatekonomi med sin granne. Om grannen har stora skulder, låg inkomst och återkommande problem, då kommer gemensamma beslut om utgifter och lån sannolikt att missgynna den som skött sin ekonomi väl. EMU fungerar på liknande sätt. Länder med ordning i statsfinanserna binds samman med länder som under lång tid haft strukturella problem.
Forskning inom makroekonomi pekar tydligt på att asymmetriska chocker, alltså kriser som drabbar länder olika hårt, är svåra att hantera i en valutaunion utan gemensam finanspolitik. Euroområdet saknar fortfarande fungerande mekanismer för detta.
2. Ingen egen växelkurs som stötdämpare
Den svenska kronan fungerar som en automatisk stötdämpare i tider av kris. När omvärlden går sämre kan kronan försvagas, vilket stärker exportindustrin och dämpar arbetslösheten. Detta är ingen teoretisk modell utan ett empiriskt observerat mönster under flera globala nedgångar.
Med euron försvinner denna anpassningsmekanism. I stället tvingas länder justera genom interna devalveringar, vilket i praktiken innebär lägre löner, högre arbetslöshet och minskade offentliga utgifter. Erfarenheterna från Sydeuropa efter finanskrisen visar tydligt de sociala och ekonomiska kostnaderna av detta.
Det är viktigt att understryka att Sverige redan i dag har tillgång till många av eurons praktiska fördelar. Handeln med euroområdet fungerar väl, valutarisker kan hanteras finansiellt och den svenska ekonomin är djupt integrerad i EU:s inre marknad. Samtidigt behåller Sverige handlingsfrihet om nästa kris skulle slå hårt mot just vår ekonomi.
Den senaste forskningen inom internationell ekonomi visar att flexibla växelkurser ger små öppna ekonomier större motståndskraft mot externa chocker. Detta är helt klart ett avgörande och starkt argument för att behålla kronan.
3. Risk att ”ärva” andra länders problem
Ett ofta underskattat problem med EMU är risken att indirekt behöva bära kostnaderna för andra länders ekonomiska misskötsel. Gemensam valuta innebär i praktiken ett ökat tryck på gemensamma räddningspaket, skuldinstrument och finansiella garantier.
Sverige har i dag starka statsfinanser, låg statsskuld och högt förtroende på finansmarknaderna. I en valutaunion riskerar detta att urholkas när välskötta länder förväntas bidra mer när kriser uppstår i andra delar av området. Detta är inte en hypotetisk risk utan något som redan skett genom olika stödfonder och krisprogram inom eurozonen.
Finland är ett intressant exempel. Landet gick in i EMU med stark industri och sunda finanser. Sedan eurointrädet har tillväxten varit svagare än i jämförbara nordiska länder, samtidigt som anpassningsförmågan minskat. Flera ekonomiska studier pekar på att avsaknaden av egen valuta försvårat återhämtningen efter både finanskrisen och den strukturella omställningen inom industrin.
Sammantaget visar både faktabaserad data och modern ekonomisk forskning att EMU i sin nuvarande form gynnar vissa länder mer än andra. För Sverige, med en liten, öppen och välskött ekonomi, innebär euron fler risker än fördelar. Fördelarna handlar i grunden om vissa politiska och solidariska fördelar.