Sverige har länge haft ett rättssystem som i grunden präglas av humanism, proportionalitet och starkt fokus på gärningspersonens omständigheter. Det är en juridisk och moralisk tradition med stolta rötter, men i dagens verklighet har den kommit att skapa en allvarlig obalans: humaniteten riktas i första hand mot den kriminelle, snarare än mot brottsoffret eller samhällets trygghet.
Samtidigt har Sverige blivit ett land där grov kriminalitet breder ut sig. Skjutningar, sprängningar, rån och utpressning är inte längre undantag – utan delar av vardagen i vissa bostadsområden. Flera rapporter, både från Brå och Polisen, visar att Sverige blivit särskilt attraktivt för kriminella nätverk. Och det är inte svårt att förstå varför.
Brottets kostnad är låg och ibland fördelaktig
Kriminologisk forskning, särskilt inom det som kallas Rational Choice Theory, visar att människor agerar utifrån incitament. Om vinsten med ett brott är stor, risken att åka fast låg, och straffet lindrigt. Då kommer vissa individer, särskilt unga män i utsatt miljö, att välja kriminalitet som väg. Sverige har allt för länge erbjudit just en sådan miljö.
Enligt både Tullverket och Polisen är organiserade stöldligor från öst- och centraleuropa mycket aktiva i Sverige – och många väljer just Sverige på grund av svagare motåtgärder jämfört med t.ex. Finland eller Danmark.
Visst har vissa reformer nu införts:
- Ungdomsrabatten har begränsats.
- Visitationszoner är möjliga.
- Ekonomiska verktyg för att frysa tillgångar har stärkts.
Men det räcker inte. Den svenska rättsmodellen tonar fortfarande ner den allmänpreventiva funktionen – alltså att brott ska avskräcka både gärningspersonen och andra. Domstolar väger fortfarande ofta in gärningsmannens unga ålder, psykiska ohälsa eller sociala bakgrund på ett sätt som försvagar straffets signalvärde.
Förebyggande arbete
Minst lika allvarligt är att Sverige ännu inte byggt upp ett systematiskt förebyggande arbete via skola och socialtjänst. Trots att vi vet att tidiga insatser är avgörande, finns stora brister:
- Riskungdomar fångas inte upp i tid.
- Samverkan mellan skola, socialtjänst och polis (s.k. SSP-modell) finns bara i vissa kommuner.
- Föräldrastöd i riskmiljöer är svagt eller icke-existerande.
Danmark och Finland har visat att det går att bygga starka, lokala skyddsnät där ungdomar får stöd – innan gängen hinner rekrytera dem.
En rättvis humanism måste också skydda offren
Det är dags att ompröva vad vi menar med ett humant rättssystem. I dag är det alltför ofta brottsoffret som glöms bort. Den som utsatts för rån, blivit skjuten på öppen gata, eller fått sin butik sprängd upplever sällan att rättvisan är på deras sida.
Sann humanism kan inte enbart riktas mot den som orsakar lidande – den måste också värna den som drabbas.
Nu måste vi:
- Införa obligatorisk SSP-verksamhet i hela landet.
- Höja straff för gängrelaterade och upprepade grova brott.
- Säkerställa att straff mer speglar brottets samhällsskada, inte bara den kriminelle individens livssituation.
Sveriges rättssystem har länge byggt på humanism och ideal. Frågan är när det är dags att istället förankra rättssystemet till verkligheten?