Vi lever i ett samhälle som älskar genvägar. Frukost består av proteinberikat bröd, lunch ersätts av funktionella smoothies, eftermiddagen hålls uppe av energidryck – och när kvällen kommer sväljer vi melatonin för att somna. Allt säljs med samma löfte: detta är vad kroppen behöver. Men vad händer när vi börjar behandla kroppen som en maskin som behöver tillsatser, snarare än som ett biologiskt system format av miljontals år i samspel med naturen?
Förespråkare för evolutionär medicin menar att många av våra moderna ohälsotillstånd kan spåras till en klyfta mellan hur vi lever – och hur vi är byggda att leva. Vår fysiologi har formats under tusentals generationer i en värld där vi utsattes för varierande temperaturer, naturliga mikroorganismer, fysisk rörelse, sällsynta måltider och komplexa, oraffinerade råvaror. Kroppen utvecklades inte i laboratorier – utan i mylla, rörelse och relation.
Idag ersätter vi denna komplexitet med precision. Vi tar bort fiber, ferment och fytonäringsämnen i maten för att sedan sälja dem tillbaka i kapslar. Vi steriliserar våra hem och händer så till den grad att vårt immunförsvar inte längre vet vad det ska träna mot. Den så kallade hygienhypotesen, som stöds av allt fler immunologer, visar att brist på mikrobiell exponering i barndomen ökar risken för allergier och autoimmuna sjukdomar. Att “renlighet” inte alltid är hälsa.
Samtidigt har flera metastudier visat att näringsämnen från hela livsmedel ger bättre upptag och effekt i kroppen än isolerade vitaminer. Ett exempel är C-vitamin: i en apelsin samverkar askorbinsyran med bioflavonoider, karotenoider och fiber – vilket ger en annan biologisk respons än en tablett med samma milligram. Det vi kallar “naturligt” är inte bara romantik, det är biologi.
Det är också slående att vi idag behandlar symtom med produkter som ofta förvärrar obalansen. Trötthet bemöts med koffein. Oro med sömntabletter. När kroppen säger ifrån – tystar vi den. Men kroppens signaler är inte fel. De är information. I stället för att ställa frågan varför fungerar inte energin, sömnen eller matsmältningen?, försöker vi skruva på symptomen.
Det finns givetvis situationer där mediciner räddar liv och tillskott är nödvändiga. Men det betyder inte att vi ska acceptera en samhällsmodell där processad kost och kemiska genvägar blivit norm – och naturliga förutsättningar undantag.
Vi behöver börja ställa grundläggande frågor: Vad är kroppen egentligen designad för? Vad händer när vi byter ut det komplexa mot det syntetiska? Vad förlorar vi när vi försöker kontrollera biologin istället för att samarbeta med den?
Kanske är det just bristen på motstånd som gör oss svaga.